En tidsfråga..
Dagen har inte börjat så fruktansvärt bra.
Bestämde mig för att rida Abadis på banan.. Det gick så förundransvärt bra i början. Men plötsligt hände det något och plötsligt satt jag inte på hästen utan var inslängd i staketet.. Woot? Pulsen var hög.. Jag bestämde mig för att sitta ner och vänta på att hon skulle komma till mig. Finns inte en anledning att springa efter hästen och jaga upp henne ännu mer. När hon kommit fram så tänkte jag att jag ändå måste sitta upp och visa att även om hon gör sådär så betyder inte det att man slipper undan arbetet. Dock när jag försökte få in henne på volt händer samma sak den här gången. Fast tyglarna gled ur handen när jag skulle göra nödstopp.. Plötsligt satt jag där utan tyglar på en galopperande häst, jag föll av och drogs efter några meter och måste ha slagit huvudet någonstans för det gjorde så jävulskt ont.. Jag bara satt där på marken och bölade som en annan skitunge och funderade på vad jag skulle göra. Om jag skulle gå in och hämta hjälp.. Eller om jag först skulle gå in med Abadis i stallet.. Som tur var kom mamma ut.
Det är inte första gången som detta händer någon som rider Abadis.. Det var bara en tidsfråga innan det skulle flippa ur, vilket på ett sätt är tråkigt. Något måste ju ha hänt som får henne att reagera såhär. Allt går att fixa. Men det är tydligt att detta är något som sitter djupt inne i henne. Får se vad som måste göras. Blir nog en del markarbete från och med nu.
Det sämsta som kan komma ur dessa situationer är att man blir rädd och aldrig vågar sitta upp på hästen igen.. Jag känner ingen rädsla. Är bara mer bestämd att det jävlar i mig ska gå vägen.
Visst blir man rädd i själva ögonblicket, men det gäller att hålla huvudet kallt och göra det man måste göra..
Bestämde mig för att rida Abadis på banan.. Det gick så förundransvärt bra i början. Men plötsligt hände det något och plötsligt satt jag inte på hästen utan var inslängd i staketet.. Woot? Pulsen var hög.. Jag bestämde mig för att sitta ner och vänta på att hon skulle komma till mig. Finns inte en anledning att springa efter hästen och jaga upp henne ännu mer. När hon kommit fram så tänkte jag att jag ändå måste sitta upp och visa att även om hon gör sådär så betyder inte det att man slipper undan arbetet. Dock när jag försökte få in henne på volt händer samma sak den här gången. Fast tyglarna gled ur handen när jag skulle göra nödstopp.. Plötsligt satt jag där utan tyglar på en galopperande häst, jag föll av och drogs efter några meter och måste ha slagit huvudet någonstans för det gjorde så jävulskt ont.. Jag bara satt där på marken och bölade som en annan skitunge och funderade på vad jag skulle göra. Om jag skulle gå in och hämta hjälp.. Eller om jag först skulle gå in med Abadis i stallet.. Som tur var kom mamma ut.
Det är inte första gången som detta händer någon som rider Abadis.. Det var bara en tidsfråga innan det skulle flippa ur, vilket på ett sätt är tråkigt. Något måste ju ha hänt som får henne att reagera såhär. Allt går att fixa. Men det är tydligt att detta är något som sitter djupt inne i henne. Får se vad som måste göras. Blir nog en del markarbete från och med nu.
Det sämsta som kan komma ur dessa situationer är att man blir rädd och aldrig vågar sitta upp på hästen igen.. Jag känner ingen rädsla. Är bara mer bestämd att det jävlar i mig ska gå vägen.
Visst blir man rädd i själva ögonblicket, men det gäller att hålla huvudet kallt och göra det man måste göra..
Kommentarer
Trackback
