Rock On

Nu ska vi gå in på en lite djupare del av mej.. Jag är inte en person som visar sina innre sidor så ofta. Jag kan vara usel på att visa mina känslor.. Varför? För att jag är blyg fattaru väll!
Jag är ingen översocial bastard som kan snacka med allt och alla som om jag kännt dem hela mitt liv.. Fast det hade ju vart ganska nice om jag kunnat....
Ananrs måste jag säga att jag är bra mycket modigare nu än förut..
Förr vågade jag knappt säga ett pip, högt ja.. Jag sa allt till syrran.. Syrran var min budbärare, min lilla slav. HE HE HE
Nu har jag inte syrran vid min sida.. Jag måste stå på mina egna ben. Och det går som framåt tycker jag. Jag kan säga vad jag tycker. Jag tycker faktist mycket om mina åsikter och vill ofta gärna föra fram dem. Dock är jag ingen som avbryter bara för att säga vad jag tycker.. I många sammanhang håller jag bara tyst, lättast så tänker man..

Mer då mer?
Som ni förstår. Jag är blyg. blyg blyg. Men också en väldigt nervös och rädd människa..
blyg
nervös
rädd
De är nästan synonymer tycker jag...
Jag ska göra nått, jag blir blyg, vilket gör mej nervös (vad ska jag säga/göra/vavava) och sen blir jag rädd..
en ond cirkel.
Jag är nervös ganska ofta. Fast det är inte alltid så att jag blir rädd...
Kan vara när jag ska på en lektion som det går lite halvdant på... Då sätts tankarna igång.. Vad händer nu? Vad ska jag säga om nån frågar mej? osv.
tankspridd tänker ni. Svar ja.
Jag är en mycket tankespridd människa.. Jag tänker på allt! Allt Allt Allt. Okej nu ska jag inte överdriva. Börjar låta som jag är ett psychofrek 2000.
Men jag tänker mycket och minns saker som om att de var igår.
Jag kan gå runt och tänka ut konversationer i mitt huvud. Och sen komma på helt utmärkta meningar eller what ever som jag tänker .. Det här det är bra grejjer! Men sen plötsligt när det kommer till kritan så antigen glömmer jag det eller så tänker jag. HUMM det kanske inte var så bra som det var igår natt när jag låg i sägen och förökte somna..

Åter till blyggrejjen..
EFtersom att jag är blyg.. Så kan jag ha väldigt svårt att visa känslor ibland. Eller berätta för folk vad jag känner och tycker. Iof så bror det helt på vilka ämen det gäller.
Dessutom har jag en förskräcklig beslutsångest.
För nån vecka sedan skulle jag då välja en låt till rbla kursen.. Jag tänkte och tänkte..
Hum.. Lazy - Deep Purple, underbar låt..
njaaee jag tar nog nått mer mordernt.
AHA Unforgiven III - Metallica. fiiin låt.
När jag satt på låten visste jag med en gång att jag hade valt fel.. Jag skulle ha valt
Everlong - Foo Fighters ju!
Eller nått riktigt funky från typ mothers milk med chili peppers.
Men samtidigt är jag glad. Det känns på nått vänster bättre att jag får ha de här låtarna för mej själv. Gossa ner mej i sängen, skruva upp på högsta och öppna dörrarna...

Oj ni hör ju hur djup jag blev...
Är ju därför jag försöker undvika att kvällsblogga.
Blir så blödigt, känslor och shiet.
jag är ju ingen känslomänniska såhär allmänt vardagligt. Jag gråter aldrig när jag ser på film (lejonkungen är ett undantag) osv. (ni känner vibbarna)..
Jag gråter bara när mitt hjärta krossas pga svek, kärlek eller nått annat som händer med nån som står mej nära är involverd.
Jag visar bara känslor när man behöver visa dem.. När inte hela världen ser...
Okej som sagt jag ser vart detta leder därför säger jag GODNATT!

P.S Jag såg en sjukt roligt sag på Robins (på svt) idag.. Om jag hittar det nångång på Youtube så länkar jag , prååmisD.S